Niding

En niding (från fornnordiskans níðr, ner) är ett begrepp som ursprungligen avsåg en person utan heder. En niding var en person som fick skymfas utan risk för påföljd; personen var "var mans niding". De äldsta beläggen för begreppet i Skandinavien kommer ifrån runstenar, men där kallas personer för "oniding", alltså motsatsen till en niding: en ärofylld man^[1]^[2]. Det blev tidigt synonymt med en skurk eller illgärningsman, i synnerhet en sådan som begått grova våldsbrott mot barn eller mot någon som ej varit i stånd till att försvara sig^[3]. Nidingsdåd vittnar om ett särskilt lågt eller fegt sinnelag hos gärningsmannen.

Vissa grova brott kallas nidingsverk i 1734 års lag, t. ex. misshandel av en värnlös eller stöld i samband med en olycka.^[4]